Dubbel väsentlighetsanalys

En dubbel väsentlighetsanalys kartlägger företagets inverkningar, risker och möjligheter ur två perspektiv. Det första är inverkansväsentlighet, det vill säga hur verksamheten påverkar omvärlden ur ett miljömässigt och socialt perspektiv. Det andra är finansiell väsentlighet, det vill säga hur förändringar i omvärlden skapar risker och möjligheter för företaget. Analysen är obligatorisk enligt CSRD och utgör grunden för vilka ESRS-standarder bolaget ska rapportera mot.

En välgjord analys gör mer än att uppfylla ett lagkrav. Den identifierar de frågor som faktiskt är väsentliga för verksamheten, minskar risken för onödig rapportering och skapar en trovärdig grund för hållbarhetsstrategin. AVA:s erfarenhet från finansiell rapportering innebär att vi förstår hur analysen kopplar till bolagets övergripande riskhantering och kommunikation mot kapitalmarknaden.

De reviderade ESRS-standarderna introducerar explicit två tillvägagångssätt för väsentlighetsbedömningen som företag kan välja mellan eller kombinera.

I en top-down-approach utgår företaget från slutsatser man redan kan dra med hög säkerhet, förankrade i strategi, riskregister, offentliga åtaganden eller branschexponering. En tillverkare kan exempelvis rimligen bedöma att klimatomställning är väsentlig utifrån sin affärsmodell, utan att först poängsätta varje enskild klimatrelaterad IRO. Kvalitativ bedömning används för att validera dessa slutsatser, medan mer systematisk analys reserveras för frågor där svaret inte är självklart.

I en bottom-up-approach identifierar företaget först sina IRO:er utifrån verksamheten och värdekedjan, poängsätter dem utifrån inverkans- och finansiell väsentlighet och mappar sedan resultatet mot relevanta ESRS-ämnen. Styrkan är att inget missas och att processen ger ett evidensspår. Svagheten är att metoden är resurskrävande och ofta producerar det uppenbara svaret via en kvantitativ process som tar betydande tid.

Det vanligaste mönstret är en hybrid: top-down för etablerade och självklara frågor, bottom-up för ämnen där exponeringen är osäker eller ny. De reviderade ESRS-standarderna tillåter detta, förutsatt att metodvalet dokumenteras och att resonemangen bakom slutsatserna kan försvaras i en revision.

Värt att notera är också att de reviderade standarderna snävar in definitionen av positiv inverkan. Regelefterlevnad, skadeförebyggande arbete eller åtgärder som korruptionsbekämpning räknas inte längre som positiva inverkningar i sig. Positiva inverkningar kräver genuint gynnsamma utfall utöver grundläggande ansvar, till exempel bidrag till grön omställning eller förbättrad livsmedelstrygghet.