Scope 4 är ett begrepp som används ofta, men som ingen standard definierar. Bakom begreppet döljer sig något mer konkret: undvikna utsläpp, det vill säga de utsläppsminskningar som sker hos kunden när de använder ett bolags produkt eller tjänst. Allt fler bolag vill kommunicera klimatnyttan, men utan rätt metodik riskerar det att bli grönmålning. Den här artikeln reder ut vad undvikna utsläpp faktiskt är, hur de beräknas och vad som krävs för att rapporteringen ska hålla vid granskning.
Vad är Scope 4?
Begreppet Scope 4 används ofta som synonym för undvikna utsläpp, men är egentligen missvisande eftersom det antyder att undvikna utsläpp är en fjärde kategori i samma system som Scope 1, 2 och 3. Till skillnad från Scope 1, 2 och 3, som är faktiska utsläpp som orsakats och kan mätas, ingår undvikna utsläpp inte i företagets egen utsläppsredovisning, utan beskriver utsläppsminskningar som sker hos kunder eller andra aktörer i värdekedjan till följd av dess produkter eller tjänster. Undvikna utsläpp är en uppskattning av vad som skulle ha hänt om kunden valt ett mer utsläppsintensivt alternativ, och är med andra ord hypotetiska, inte faktiska utsläppsminskningar. Därför kan de inte användas för att kvitta eller kompensera företagets egna utsläpp. Det är just denna missuppfattning om kvittning och kompensation som leder till felaktig rapportering. World Business Council for Sustainable Development (WBCSD), som tagit fram den ledande vägledningen på området, rekommenderar därför att termen undvikna utsläpp (avoided emissions) används i stället, vilket också är det begrepp som används i den här artikeln.
Det finns två huvudtyper av klimatlösningar som möjliggör undvikna utsläpp:
- Produkten ersätter en mer utsläppsintensiv produkt (slutanvändarlösning)
Produkten konsumeras direkt av slutanvändaren i sin nuvarande form och ersätter ett mer utsläppsintensivt alternativ. Jämförelsen görs mot det mest sannolika alternativet utan lösningen, exempelvis undvikna utsläpp från användning av elbil i stället för bensinbil, värmepump i stället för gaspanna, eller LED-belysning i stället för glödlampor. - Produkten möjliggör utsläppsminskningar på andra håll (intermediär lösning)
Produkten är en insats i tillverkningen av andra produkter eller tjänster och kräver ytterligare förädling, eller ingår i en annan lösning innan den når slutanvändaren. Den ersätter inte direkt ett mer utsläppsintensivt alternativ hos slutanvändaren, utan skapar förutsättningar för utsläppsminskningar i värdekedjan, exempelvis batterier till elbilar, turbinblad till vindkraftverk, eller mjukvara som optimerar energianvändning i byggnader.
Skillnaden är alltså att slutanvändarlösningen själv genererar utsläppsminskningen, medan den intermediära lösningen möjliggör att någon annan i värdekedjan nedströms gör det.
Regelverken och organisationer
GHG-protokollet är det globala ramverket som definierar Scope 1, 2 och 3. Ramverket har däremot inte formaliserat Scope 4 och det finns således ingen överordnad standard som beskriver hur undvikna utsläpp räknas och rapporteras. I stället har World Business Council for Sustainable Development (WBCSD), World Resources Institute (WRI) och andra organisationer fyllt vakuumet med egna vägledningar.
World Resources Institute (WRI)
WRI är den organisation som 2013 myntade begreppet Scope 4 som en informell utvidgning av GHG-protokollet. 2019 publicerade WRI en metodanalys som kartlade de viktigaste utmaningarna med att beräkna och rapportera undvikna utsläpp, bland annat val av referensscenario, systemgränser och hur resultaten ska aggregeras på portföljnivå. WRI formaliserade dock aldrig något eget ramverk, och det är det vakuumet som WBCSD sedan fyllt med en vägledning.
World Business Council for Sustainable Development (WBCSD)
WBCSD är en global organisation med cirka 200 medlemsföretag som utvecklar vägledningar och standarder för hållbart näringsliv. 2023 tog de fram den första versionen av vägledning kring undvikna utsläpp och efter förändringar och öppna konsultationer tillsammans med branschorganisationer släpptes den andra versionen i juli 2025 (Guidance on Avoided Emissions). Vägledningen kring undvikna utsläpp täcker fyra huvudområden: hur undvikna utsläpp definieras och var gränserna går, hur ett påstående bedöms som trovärdig nog att kommuniceras, en steg-för-steg-metodik för beräkningen av undvikna utsläpp, och slutligen hur resultatet rapporteras och kommuniceras på ett sätt som möjliggör oberoende granskning.
Tre kvalificeringskriterier enligt WBCSD 2.0
Innan beräkningen påbörjas behöver bolaget säkerställa att lösningen uppfyller tre kvalificeringskriterier. Det första handlar om bolagets klimatåtgärder, bolaget måste ha en klimatstrategi med utsläppsmål i linje med 1,5-gradersmålet. Det andra rör lösningens klimatnytta, den måste ha stöd i den senaste klimatvetenskapen och får inte vara kopplad till utvinning, produktion eller försäljning av fossila bränslen. Det tredje handlar om orsakssamband, lösningen måste uppnå mätbara och signifikanta utsläppsminskningar som är direkt hänförbara till just den lösningen. Först när alla tre kriterier är uppfyllda är det motiverat att gå vidare med beräkningen.
Beräkning – fem steg enligt WBCSD 2.0
WBCSD 2.0 tar avstamp i GHG-protokollets sex principer för klimatberäkning och rapportering: transparens, försiktighet, noggrannhet, relevans, fullständighet och konsekvens. Dessa principer genomsyrar även WBCSD:s metodik för beräkning av undvikna utsläpp, som bygger på följande fem steg:
Steg 1 – Fastställ tidshorisonten: Bestäm om lösningens undvikna utsläpp ska beräknas år för år eller som en framåtblickande prognos. Tidsramen ska vara konsekvent med hur lösningens utsläpp redovisas i bolagets övriga klimatrapportering.
Steg 2 – Definiera referensscenariot: Referensscenariot beskriver vad som hade hänt utan lösningen, det vill säga det mest sannolika alternativet som lösningen ersätter. Valet beror på hur och var lösningen används.
Steg 3 – Beräkna livscykelutsläpp för lösnings- och referensscenariot: Beräkna utsläppen över hela livscykeln för både lösningen och referensscenariot.
Steg 4 – Beräkna lösningens undvikna utsläpp: Skillnaden i utsläpp mellan lösningen och referensscenariot, över hela livscykeln, ger de undvikna utsläppen mätt i ton CO2e.
Steg 5 – Bekräfta påståendets legitimitet: Kontrollera att beräkningen uppfyller WBCSD:s kriterier för ett trovärdigt och välgrundat påstående om undvikna utsläpp.
Exempel – värmepump jämfört med gaspanna: En fastighetsägare installerar en värmepump i stället för att fortsätta använda en gaspanna. Referensscenariot blir då fortsatt användning av gaspannan. Livscykelutsläppen för båda alternativen beräknas, inklusive tillverkning, användning och sluthantering. Om värmepumpen ger upphov till 5 ton CO₂e under sin livslängd medan gaspannan skulle ha orsakat 20 ton CO₂e, uppgår de undvikna utsläppen till 15 ton CO₂e. Resultatet bygger dock på att referensscenariot är realistiskt och att samma systemgränser används för båda alternativen.
Två metodansatser för beräkning av undvikna utsläpp
Vid beräkning av livscykelutsläppen, det vill säga utsläpp från produktens livscykel, från råvaruutvinning till sluthantering, för lösningen och referensscenariot kan två olika metodansatser användas. Dessa är attributionell och konsekventiell ansats.
Den attributionella ansatsen jämför livscykelutsläppen för lösningen med livscykelutsläppen för referensscenariot, baserat på faktiska aktivitetsdata och genomsnittliga emissionsfaktorer. Det är en relativt praktisk metod som de flesta företag använder idag.
Den konsekventiella ansatsen går längre och försöker fånga systemeffekter som uppstår till följd av att lösningen introduceras på marknaden. Det kan exempelvis handla om rebound-effekter, där en energieffektivare produkt leder till ökad användning, eller att lösningen påverkar marknaden genom exempelvis att andra aktörer anpassar sitt beteende. Den konsekventiella ansatsen är metodmässigt mer komplett men också mer resurskrävande, och nödvändigt dataunderlag saknas ofta.
WBCSD:s vägledning tillåter både attributionell och konsekventiell ansats, och framhåller att de kan kombineras. Det kan göras genom att exempelvis använda attributionell ansats för att beräkna livscykelutsläppen och konsekventiell ansats för att bedöma rebound-effekter. I praktiken innebär det för de flesta bolag att den attributionella metoden används, men med ett välmotiverat och konservativt referensscenario som tar hänsyn till vad kunden faktiskt hade gjort utan lösningen. Referensscenariot bör således inte utgöras av det sämsta tänkbara alternativet, utan väljas så att det ger en rättvisande bild av den faktiska klimatnyttan. När beräkningen är gjord återstår hur resultatet ska redovisas och kommuniceras.
Hur ska resultatet redovisas och kommuniceras?
Påståenden om undvikna utsläpp ska följa 14 krav enligt WBCSD 2.0, vilka kan sammanfattas i tre övergripande principer.
Separation: Undvikna utsläpp ska alltid redovisas separat från bolagets egna utsläpp i Scope 1, 2 eller 3, från kolsänkor och från klimatkompensation som koldioxidkrediter. ESRS E1 Klimatförändringar är explicit på den punkten: klimatmålen ska vara bruttobaserade, vilket innebär att GHG-reduktioner, koldioxidkrediter och undvikna utsläpp inte får inkluderas som ett sätt att uppnå målen. SBTi (Science Based Targets initiative) säger detsamma. Undvikna utsläpp får inte användas som kompensation för företagets egna utsläpp eller för att hävda att ett bolag eller en produkt är klimatneutral eller har nettonollutsläpp. Detta gäller oavsett om bolaget omfattas av CSRD eller har satt klimatmål enligt SBTi. Att kvitta undvikna utsläpp mot egna utsläpp strider mot grundprinciper i WBCSD:s vägledning.
Transparens i beräkningen: Bolaget ska redovisa vilken tidshorisont och referensscenario som valts och varför, livscykelutsläppen för både lösningen och referensscenariot, vilka antaganden och begränsningar som ligger bakom siffrorna, och en bedömning av osäkerheten i resultatet.
Kontextuell information: Företaget ska ange hur stor andel av den totala omsättningen som lösningarna med undvikna utsläpp representerar, om resultaten granskats av en oberoende part, och om det finns identifierade negativa sidoeffekter eller rebound-effekter. Utöver det ska företaget rapportera om omräkningar för betydande förändringar skett. De undvikna utsläppen ska redovisas i separat avsnitt från utsläppsredovisningen i hållbarhetsrapporten.
Vanliga fallgropar och hur de undviks
Undvikna utsläpp har länge använts på ett vilseledande sätt. Vanligast är att bolag väljer ett orealistiskt referensscenario för att få utfallet att se så stor ut som möjligt, exempelvis att jämföra sin lösning med ett fossilt alternativ som inte är det faktiska alternativet på den aktuella marknaden. Ett annat vanligt misstag är att använda undvikna utsläpp för att kvitta de egna utsläppen och hävda klimatneutralitet eller netto-noll på bolags- eller produktnivå. Detta är något som strider mot ramverk som exempelvis ESRS och GHG-protokollet.
Det förekommer också att bolag rapporterar undvikna utsläpp för produkter som inte har något direkt orsakssamband till faktiska utsläppsminskningar hos kunden.
Gemensamt för alla dessa misstag är att de underminerar trovärdigheten, inte bara för det enskilda bolaget utan för begreppet undvikna utsläpp i stort.
Olika utgångspunkt beroende på bransch
Undvikna utsläpp är inte relevant för alla bolag på samma sätt. För ett bolag vars affärsidé bygger på att ersätta mer utsläppsintensiva alternativ, såsom vindkraftstillverkare, producenter av värmepumpar, leverantörer av elektrifierade fordon, är frågan inte om de ska rapportera undvikna utsläpp, utan hur de ska göra det på ett trovärdigt sätt. Hexagon, ett globalt teknik- och mjukvarubolag, är ett exempel. Till skillnad från bolag vars produkter ersätter fossila alternativ krävs det mer metodologisk noggrannhet för att visa hur mjukvarulösningar undviker utsläpp hos kunden. Hexagon följer WBCSD:s vägledning och har etablerat tre kvalificeringskriterier som varje lösning måste uppfylla innan undvikna utsläpp får rapporteras. De redovisar utvalda kundcase, är transparenta med att siffrorna utgör en nedre gräns av den faktiska klimatnyttan, och uppger att undvikna utsläpp fram till och med 2025 uppgår till 49 miljoner ton CO2e. Bolaget separerar tydligt undvikna utsläpp från bolagets egna SBTi-validerade klimatmål.
Vestas är ett annat illustrativt exempel, ett bolag vars produkter direkt ersätter fossila alternativ. Bolaget redovisar undvikna utsläpp separat från sina Scope 1- och 2-utsläpp, och uppger att de turbiner som producerades under 2025 förväntas undvika 463 miljoner ton CO2e över sin livstid.
För bolag med en mer blandad produktportfölj är bilden mer komplex. Vissa produkter kan ge upphov till undvikna utsläpp, andra inte. Att kommunicera klimatnytta på koncernnivå kräver då konsekvent metodik per produkt och försiktig hantering av aggregering.
För tjänstebolag och konsumentvarubolag är undvikna utsläpp i de flesta fall inte tillämpligt. Att försöka hävda klimatnytta utan ett tydligt orsakssamband till faktiska utsläppsminskningar hos kunden riskerar att klassas som vilseledande marknadsföring. Från den 27 september 2026 börjar det nya EU-direktivet EmpCo (Empowering Consumers Directive) tillämpas inom EU, vilket skärper kraven på miljöpåståenden riktade till konsumenter och ökar risken för tillsynsåtgärder mot vilseledande kommunikation. Även om undvikna utsläpp primärt kommuniceras mot investerare och B2B-kunder är det värt att ha i åtanke. Läs mer om direktivet på vår hemsida.
Sammanfattning
Undvikna utsläpp saknar en formaliserad standard, men används i allt större utsträckning för att synliggöra klimatnyttan i produkter och tjänster. För bolag vars produkter bidrar till klimatomställningen kan undvikna utsläpp vara ett kraftfullt komplement till den traditionella utsläppsrapporteringen. Samtidigt ställer avsaknaden av en standard höga krav på metodik, transparens och dokumentation. Ju större klimatnytta som kommuniceras, desto viktigare blir det att beräkningarna bygger på rimliga antaganden och håller för oberoende granskning.
AVA Corporate Communications är en ledande byrå inom finansiell kommunikation, IR och hållbarhetsrapportering. Vi hjälper börsnoterade företag att navigera komplexa regelverk, inklusive de reviderade ESRS:erna, CSRD, CSDDD och EU-taxonomin – från strategiskt ramverk och dubbla väsentlighetsanalyser till strukturering, innehållsproduktion, design och produktion av kompletta hållbarhetsrapporter, inklusive rapportering av undvikna utsläpp. Kontakta oss för att diskutera hur vi kan stötta er inför kommande rapporteringsår.
