Förenklade ESRS: Vad förändras och vad innebär det för er rapportering?

EU-kommissionen har presenterat ett utkast på reviderade ESRS-standarder som lovar att kraftigt minska företagens rapporteringsbörda inom hållbarhet. Men vad innebär förändringarna i praktiken, och vad skiljer dem från de ursprungliga ESRS-kraven? I denna artikel går vi igenom de tydligaste förändringarna. 

Gällande tidslinje 

ESRS, European Sustainability Reporting Standards, är de tekniska standarder som specificerar exakt vad och hur bolag ska rapportera inom ramen för EU-direktivet CSRD, Corporate Sustainability Reporting Directive, som ställer krav på stora bolags hållbarhetsrapportering.

Den 6e maj 2026 lämnade EU-kommissionen sitt utkast på de förenklade ESRS-standarderna. Under en fyra-veckorsperiod, som löpt till och med den 3e juni, har medborgare och intressenter haft möjlighet att uttrycka sina åsikter kring utkastet. Detta har möjliggjort för allmänheten att bidra till EU:s beslutsprocess. Den 3e juli 2026 antog EU-kommissionen standarderna utefter den feedback som inkommit, med målet att de ska träda i kraft inför räkenskapsåret 2027. Först väntas en granskningsperiod om 2–4 månader där EU-parlamentet och rådet måste godkänna standarderna. 

Från EFRAG till EU-kommissionens utkast

Under 2025 tog EFRAG, European Financial Reporting Advisory Group, fram ett förslag på förenklade standarder på begäran av EU-kommissionen, och det är detta förslag som legat till grund för kommissionens utkast. En av de tydligaste skillnaderna mellan EFRAG:s förslag och EU-kommissionens utkast är att företag enligt utkastet inte ska lämna icke-väsentlig information i sina ESRS-upplysningar, medan EFRAG formulerar sig mer passivt i denna fråga. Ett viktigt undantag finns dock i kommissionens utkast enligt avsnitt 8.2 – bolag får inkludera icke-väsentlig information om den följer av annan lagstiftning, allmänt accepterade ramverk såsom GRI, eller om den möter specifika användarbehov, förutsatt att den tydligt märks ut och inte skymmer den väsentliga informationen. I övrigt bygger kommissionens utkast till stor del på EFRAG:s formuleringar, och det är framför allt jämfört med de ursprungliga ESRS-standarderna som förändringarna blir tydliga. I Omnibus-förslaget, som går att läsa mer om i vår artikel (Omnibus och CSRD: Begrepp, nya standarder och tröskelvärden), har även nya tröskelvärden tillkommit vilket innebär att färre bolag omfattas av rapporteringskravet. De nya tröskelvärdena gäller oavsett om bolaget väljer att tillämpa de gamla eller nya standarderna. 

Förenklingarna välkomnas av många i näringslivet som länge klagat på den tunga rapporteringsbördan, där de ursprungliga standarderna kritiserades brett för att innehålla många datapunkter och bristande tydlighet. Kritiker menar dock att förenklingarna riskerar att urvattna ett regelverk som ursprungligen syftade till att driva hållbarhetsutvecklingen framåt.

Så skiljer sig de nya standarderna från de gamla 

Skillnaderna mellan de reviderade och de ursprungliga ESRS-standarderna är många. Kommissionen uppger att förändringarna kommer att göra att rapporteringskostnaderna minskar med mer än 30 procent, att de obligatoriska datapunkterna minskar med 60 procent samt de totala datapunkterna med över 70 procent. Det är värt att notera att 10 procent av den totala minskningen förklaras av att de frivilliga kraven, så kallade ”may disclose”-krav, har tagits bort, det vill säga krav som de flesta företag redan valt bort att rapportera på. Nedan följer en sammanställning över några viktiga förändringar värda att notera:

1. Strukturen förändras med sammanslagna avsnitt

I det nya utkastet för de förenklade ESRS-standarderna är många separata avsnitt sammanslagna och omstrukturerade. Exempelvis är tillämpningskrav (AR) flyttade från slutet av varje ämne till efter varje upplysningskrav (DR), vilket gör navigeringen enklare då läsaren inte behöver hoppa mellan flera olika sidor. Ett annat exempel är antalet appendix som förkortats från sju till två, vilket utgör en märkbar förenkling. Mycket av informationen i de borttagna appendixen är i stället integrerad i standardtexten. Det är sex appendix som tagits bort, vilka är ”Tillämpningskrav”, ”Förteckning över infasade upplysningskrav”, ”Hållbarhetsförklaringens struktur enligt ESRS-standarder”, ”Flödesschema för att avgöra vilka upplysningar som ska ingå”, ”Exempel på hållbarhetsförklaringens struktur enligt ESRS-standarder”, och ”Exempel på införlivande genom hänvisning”. Således är det enbart appendix ”Informationen kvalitativa egenskaper”, som finns kvar. Den appendix som lagts till i de nya standarderna är ”Förteckning över ämnen”. Förteckningen har tidigare legat under ESRS 1 men nu lyfts ut till appendix.

2. Upplysningskravens innehåll och numrering har förändrats

Det är viktigt att notera att upplysningskravens numrering och innehåll inte är direkt jämförbara mellan de gamla och de nya standarderna. Ett upplysningskrav med samma beteckning, exempelvis E1-2, innehåller inte nödvändigtvis samma information i de reviderade standarderna som i de ursprungliga. Vidare har upplysningskrav fått nya beteckningar, bland annat genom att vissa gamla upplysningskrav delats upp i flera nya. Exempelvis motsvarar ESRS E1-11 i de nya standarderna ESRS E1-9 i de gamla, men de är inte identiska. Det är därför viktigt att inte utgå från att ett upplysningskrav med samma namn eller nummer innehåller samma krav som tidigare. 

3. Sektorspecifika standarder försvinner

De gamla standarderna delar in ESRS i tre kategorier: tvärgående (ESRS 2 Allmänna upplysningar), tematiska (miljö, sociala och styrning) och sektorspecifika. De sektorspecifika standarderna har tagits bort i det nya utkastet som en direkt följd av Omnibus I-direktivet, som trädde i kraft i mars 2026 och återkallade kommissionens befogenhet att anta sådana standarder. 

4. ESRS 2 är inte längre obligatorisk

Enligt den gamla standarden måste alla företag alltid lämna ESRS 2-upplysningar, inklusive IRO-1 från varje tematisk standard, oavsett utfallet av väsentlighetsbedömningen. I det nya utkastet är den obligatoriska skrivningen borttagen och väsentlighetsprincipen gäller konsekvent genom standarden. Standarden anger dock att upplysningskraven i ESRS 2 är av grundläggande karaktär och kommer därför sannolikt ändå resultera i väsentlig information för alla företag. 

5. Undantaget för klimatförändringar förenklas

I den gamla standarden måste ett företag som bedömer klimatförändringar som icke-väsentligt lämna en detaljerad förklaring av varför så är fallet, inklusive en framåtblickande analys av förhållanden som i framtiden skulle kunna göra klimatförändringar till en väsentlig hållbarhetsfråga. I det nya utkastet har detta särskilda krav förenklats och företaget behöver nu endast lämna en beskrivning av grunden för slutsatsen. Klimatförändringar behandlas således mer likt de övriga ämnena, men är fortfarande det enda ämnet som kräver någon form av förklaring vid icke-väsentlighet.

6. Fair presentation är ett nytt centralt begrepp

Fair presentation är något som saknas i den gamla standarden, och är ett principiellt viktigt tillägg i det nya utkastet. Tillägget, som utgör avsnitt 2 under ESRS 1, kopplar samman väsentlighetsfilter med kravet på rättvisande bild. Enligt de reviderade ESRS innebär fair presentation att hållbarhetsrapporten ska ge en fullständig, neutral och korrekt skildring av företagets väsentliga inverkningar, risker och möjligheter (IRO:er). Företaget får dock utelämna information som inte kan inhämtas utan oproportionerlig kostnad eller ansträngning, förutsatt att rapportens rättvisande bild inte äventyras.

7. Väsentlighetsbedömningen är mer detaljerad och flexibel

Det nya utkastet introducerar explicit en ”top-down”- och en ”bottom-up”-approach som företag kan välja mellan eller kombinera. I en ”top-down”-approach utgår företaget från sin affärsmodell, strategi, sektor, geografi och värdekedja för att identifiera de mest sannolika väsentliga ESRS-ämnena. Fokus ligger på att använda befintlig kunskap om verksamheten och dess exponeringar, göra en kvalitativ bedömning av sannolika IRO:er och endast genomföra fördjupade analyser där verklig osäkerhet finns. Materialitetsbedömningen blir därmed mer proportionerlig, strategiskt integrerad och bedömningsbaserad. Om svaret inte är uppenbart utifrån den analysen kompletteras den med en mer detaljerad ”bottom-up”-approach, men företag kan även välja att enbart tillämpa denna approach utan att först göra en ”top-down”-analys. Det innebär att enskilda potentiella IRO:er identifieras och analyseras mer systematiskt innan de kopplas till relevanta ESRS-ämnen. Arbetssättet kännetecknas av en omfattande identifiering av individuella IRO:er, kvantitativa poängmatriser, aggregering till ESRS-ämnen och omfattande intressentdialoger. Den nya vägledningen markerar därmed en förskjutning från ett mer uttömmande och resurskrävande arbetssätt till en metod som i högre grad bygger på professionella bedömningar och fokus på de mest relevanta frågorna.

Utöver det finns tydligare regler om periodicitet i bedömningen i det nya utkastet. Den gamla standarden krävde att företag rapporterade om när väsentlighetsbedömningen senast reviderats och när nästa revision planerades. Det nya utkastet går längre och kräver att företag vid varje nytt rapporteringsdatum aktivt tar ställning till om det skett förändringar som gör att väsentlighetsbedömningen påverkas. Dessa förändringar kan ha att göra med företagets aktiviteter, struktur, affärsrelationer, förståelsen av IRO:er, bedömningsmetoder, eller förändringar i den externa miljön. 

8. Mer detaljerade regler om gränsdragning i värdekedjan

Det nya utkastet har ett helt nytt avsnitt under ESRS 1 (5.3) om leasade tillgångar och långfristiga ersättningsplaner för anställda (exempelvis pensionsplaner). Upplysningskraven under avsnitt 5.3 belyser rapporteringsgränserna för den egna verksamheten samt dess värdekedja och beskriver hur leasetagaren och leasegivaren ska rapportera gällande den leasade tillgången. Vad gäller tillgångar som innehas av företagets långfristiga ersättningsplaner för anställda är dessa kopplade till företaget genom dess affärsrelationer i värdekedjan. Reglerna för lättnader vid förvärv och avyttringar (5.4) är också tydliggjorda. Om ett företag förvärvar ett dotterbolag under rapporteringsperioden får det skjuta upp inkluderingen i väsentlighetsbedömningen till nästa rapporteringsperiod. Den gamla standarden hanterade detta mer ytligt. 

9. Lättnadsreglerna är väsentligt utbyggda

Den gamla standarden hade begränsade lättnadsregler. Det nya utkastet har tre separata lättnadsregler i avsnitt 7.3. Den första är att det finns möjlighet att exkludera aktiviteter från beräkningar om de inte är en betydande drivkraft för IRO:er som måttet avser presentera och om exkluderingen inte förväntas försämra relevansen av informationen. Den andra är att företag kan rapportera på partiellt scope, eller för en del av värdekedjan, på väsentliga IRO:er. Det gäller IRO:er förutom dem inom ESRS E1-8 Bruttoutsläpp Scope 1, 2 och 3. Den tredje är att företag kan exkludera joint operations som det inte har operationell kontroll över från beräkningsscope gällande miljömått inom E2 (Miljöföroreningar), E3 (Vatten), E4 (Biologisk mångfald) och E5 (Resursanvändning och cirkulär ekonomi). 

10. Övergångsbestämmelserna är förändrade och utbyggda

Den gamla standarden har en lång lista med infasade krav. Det nya utkastet har kortare och justerade infasningsregler, anpassade till Omnibus och med nya tidsfrister. Nytt är att kvantitativ information om förväntade finansiella effekter (enligt ESRS 2 och ESRS E1-11) får utelämnas för räkenskapsår före 2030. I de gamla standarderna gällde motsvarande lättnad enbart under de tre försa rapporteringsåren, vilket för våg 1-bolag innebar att kravet hade trätt i kraft från och med räkenskapsåret 2028. För räkenskapsåret 2026 får dessutom våg 1-företag som inte överstiger de nya tröskelvärdena (1000 anställda och 450 miljoner euro i omsättning) utelämna samtliga upplysningskrav i de tematiska standarderna från sina hållbarhetsrapporter.  

11. Möjlighet att inkludera en sammanfattning

Det nya utkastet introducerar en möjlighet som saknades i den gamla standarden. Företag får nu inkludera en sammanfattning i hållbarhetsrapporten med de viktigaste slutsatserna om väsentliga miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade inverkningar, risker och möjligheter samt hur dessa hanteras. Sammanfattningen kan antingen placeras direkt i hållbarhetsrapporten eller utanför hållbarhetsrapporten, exempelvis i ett annat avsnitt av förvaltningsberättelsen, förutsatt att villkoren för inkorporering genom hänvisning uppfylls.

12. Tydligare vägledning för bedömning av åtgärders effekt (”gross vs net”)

Det nya utkastet introducerar tydligare vägledning för hur redan implementerade åtgärder ska beaktas vid väsentlighetsbedömningen. För aktuell, redan inträffad inverkan ska allvarlighetsgraden bedömas utifrån hur den faktiskt utföll under rapporteringsåret, utan hänsyn till åtgärdande aktiviteter som genomförts under samma period. För potentiell, framtida inverkan får företaget däremot räkna in redan implementerade förebyggande och lindrande policyer och åtgärder, förutsatt att det finns rimligt stöd för att de effektivt minskar allvarlighetsgraden eller sannolikheten. Åtgärder eller policyer som ännu inte implementerats får inte beaktas. Utkastet förtydligar även att positiv inverkan ska bedömas separat och inte nettas mot negativ inverkan. Den gamla standarden saknar en motsvarande och lika tydlig vägledning på dessa punkter.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är det nya utkastet ett tydligare och mer flexibelt dokument, men det innebär också att flera krav som var obligatoriska för alla företag nu blir väsentlighetsberoende, vilket är den kanske viktigaste substansförändringen. 

De förenklade ESRS-standarderna gäller från och med räkenskapsåret 2027, med möjlig tillämpning redan för räkenskapsåret 2026. För de bolag som redan rapporterat under CSRD för 2025 återstår frågan: vilka väljer att stå kvar vid de ursprungliga standarderna för 2026, och vilka väljer att tillämpa förenklingarna redan till nästa rapporteringsår?

AVA Corporate Communications är en ledande byrå inom finansiell kommunikation, IR och hållbarhetsrapportering. Vi hjälper börsnoterade företag att navigera nya och förändrade regelverk, inklusive de reviderade ESRS-standarderna, CSRD, CSDDD, EU-taxonomin och EUDR. Oavsett om ni precis påbörjat er hållbarhetsrapportering, väljer att tillämpa de nya förenklade standarderna redan för räkenskapsåret 2026 eller avvaktar till 2027, hjälper vi er genom hela processen. Kontakta oss för att diskutera hur vi kan stötta er inför kommande rapporteringsår.