CSRD-rapportering 2025 – kommunikation, läsbarhet och best practice från nordiska storföretag

En hållbarhetsrapport på 38 sidor. En annan på 130. Båda upprättade enligt samma regelverk, samma standarder, samma krav på transparens och jämförbarhet – och ändå knappt jämförbara. Utgångspunkten för årets granskning av hållbarhetsrapporter upprättade i enlighet med CSRD har förflyttats från struktur till innehåll. Bolagen har tagit sig förbi själva implementeringen men vår granskning visar att man nu möts av andra, större utmaningar.

AVA har granskat 25 hållbarhetsrapporter från nordiska storföretag, med syfte att förstå hur företag kommunicerar sitt hållbarhetsarbete i ett nytt regulatoriskt landskap. Analysen sträcker sig över hållbarhetsrapporter inom olika branscher som dagligvaruhandel, telekom, finans och energi.  

Förra årets analys visade att strukturen var det centrala problemet i företagens hållbarhetsrapportering. Analysen fokuserade på vem som följde ESRS-standarderna, vem som byggde sin egen logik och vem som lyckades navigera ett regelverk som få ännu behärskade fullt ut. I år är frågan en annan. Strukturen finns på plats hos de flesta företagen, och fokus blir istället hur bolagen lyckas med sin kommunikation och om informationen förmedlas på ett sätt som skapar förståelse snarare än att enbart uppfylla krav och checka av boxar. Det är också värt att lyfta att tack vare de företag som rapporterade enligt CSRD redan 2024, så har de som rapporterat för första gången 2025 haft något konkret att luta sig mot, både för inspiration och vägledning. 

Fyra iakttagelser från årets rapporter

Nedan följer fyra övergripande iakttagelser från analysen, följt av en mer detaljerad genomgång med exempel från de CSRD-rapporter som analyserats. 

1. IRO:erna behöver ett namn
Flera företag listar sina inverkningar, risker och möjligheter (IRO:er) utan att namnge dem, eller använder ESRS underämnen som benämning utan att identifiera specifika inverkningar, risker eller möjligheter inom dem. Denna metod gör det svårt att följa hur en identifierad inverkan, risk eller möjlighet följs upp genom rapporten. De tydligaste rapporterna namnger sina IRO:er och återkopplar till dem löpande.

2. Kommunicera infasning tidigt och tydligt
Nästan alla rapporterande företag tillämpar reglerna för infasning¹, men hur det kommuniceras varierar kraftigt. Vissa bolag väljer att samlat redovisa vilka upplysningskrav som fasas in redan under allmänna upplysningar, gärna i en tydlig tabell eller punktlista. Andra bolag nämner det enbart i bilaga eller i ESRS-indexet vilket riskerar att skapa förvirring hos läsaren om vad rapporten faktiskt täcker. 

3. Prioritera läsbarhet
Många rapporter är textuellt tunga och saknar visuella element som hjälper läsaren att orientera sig. Det gäller inte bara design och layout, utan det är minst lika viktigt hur innehållet kommuniceras. En rapport som är välstrukturerad men skriven som ett juridiskt dokument, fylld med vaga formuleringar utan tidshorisont eller konkreta åtgärder når inte fram till läsaren oavsett hur bra designen är. 

4. Välj tabeller framför löpande text
En tydlig förflyttning i årets rapporter är att fler bolag presenterar policyer och intressentdialoger i tabellformat istället för i löpande text. För den dubbla väsentlighetsanalysen går däremot utvecklingen åt andra hållet, då allt fler bolag väljer att ta bort matrisen till förmån för löpande text. 

Nedan följer en mer detaljerad genomgång av vart och ett av dessa områden, med exempel från årets rapporter. 

IRO:erna behöver ett namn

Hur IRO:er presenteras och specificeras är ett av de områden där spridningen mellan rapporterna är fortsatt stor. Ett återkommande problem som syns är att bolag använder sig av underämnena som benämning, eller inte namnger sina IRO:er alls. Vissa bolag slår dessutom ihop sina inverkningar, risker och möjligheter under ett underämne utan att tydligt bryta ned det till specifika inverkningar, risker eller möjligheter, vilket gör det svårt att följa kopplingen till policyer, åtgärder och mål. Det förekommer även att IRO-tabellerna enbart presenteras på en nivå, antingen under allmänna upplysningar eller per ämnesnivå, vilket försvårar en fullständig överblick. Omvänt finns bolag som presenterar lika detaljerad information på båda nivåer; här är frågan snarare hur de två nivåerna kan komplettera varandra istället för att upprepa information. 

De tydligaste rapporterna presenterar IRO:er konsekvent på två nivåer med tydliga namn för respektive IRO: detta görs genom en övergripande sammanställning under allmänna upplysningar och sedan en mer detaljerad beskrivning per ämne, eller tvärtom med en mer detaljerad beskrivning under allmänna upplysningar och en kortare återkoppling per ämne. Båda metoder fungerar väl, så länge IRO:erna namnges och återkommer löpande genom rapporten. En förflyttning i den riktningen syns i årets rapporter. Equinor förklarar nu IRO:erna mer utförligt i tabell under respektive ämne istället för i löpande text, vilket gör dem lättare att ta till sig. SEB kompletterar en detaljerad IRO-tabell under allmänna upplysningar med en kortare sammanfattande tabell per ämne. De två nivåerna kompletterar snarare än upprepar varandra, vilket gör det enkelt för läsaren att både få helhetsbild och snabbt orientera sig i det specifika ämnet. Både Equinor och SEB har namngett sina IRO:er, vilket gör återkopplingen tydligare. 

Väl presenterade IRO:er är ett bra fundament, men hur de sedan kopplar till de policyer, åtgärder och mål som beskrivs längre fram i rapporten är avgörande. Kopplingen görs ofta på ämnesnivå snarare än IRO-nivå, vilket gör det svårt att följa hur en specifik inverkan, risk eller möjlighet faktiskt adresseras. Resultatet är att läsaren antingen vet vad IRO:n heter men inte hur den hanteras, eller förstår hur ett ämne hanteras men inte kan spåra det tillbaka till en specifik IRO.  

Det finns bolag som lyckats bra med kopplingen mellan IRO:er och policyer, åtgärder och mål. Netcompany är ett exempel som, trots att IRO:erna inte är namngivna, kopplar väsentliga underämnen till policyer i en policyöversikt under allmänna upplysningar. Vestas går ännu längre och har en policyöversikt under allmänna upplysningar som kopplas till dess väsentliga ämnen och beskriver vilka ämnesområden och typ av IRO:er som adresseras. Under varje ämneskapitel beskrivs dessutom varje IRO noggrant med hur bolaget avser att minska inverkan, hantera risken eller nyttja möjligheten. Flera IRO:er är dessutom kopplade direkt till mål, vilket gör det lättare att förstå kopplingen till åtgärder. Ørsted presenterar IRO:er, policyer, åtgärder och mål på en sammanfattande sida för respektive ämne under allmänna upplysningar, och beskriver därefter varje IRO mer ingående per ämne, med information om typ av inverkan, risk eller möjlighet, och var i värdekedjan den uppstår. Den löpande texten ger läsaren en förståelse för kopplingen till affärsmodellen, vilket gör det enkelt att följa logiken fram till de konkreta åtgärderna.

IRO:ernas spårbarhet är ett område där det finns tydligt utrymme för förbättring i nästa rapporteringscykel, inte minst för de bolag som redan har bra struktur på plats men inte riktigt håller den röda tråden genom hela hållbarhetsrapporten.  

Kommunicera infasning tidigt och tydligt

Nästan alla bolag i årets analys tillämpar reglerna för infasning, men hur det kommuniceras varierar. Vissa nämner vad som fasas in enbart i en bilaga eller i ESRS-indexet utan tydlig förklaring i övriga rapporten, vilket riskerar att skapa förvirring om vad rapporten faktiskt täcker. Andra nämner i de allmänna upplysningarna att infasningsbestämmelserna tillämpats, utan att specificera vilka upplysningskrav som berörs. Även om samtliga bolag inkluderat informationen i en bilaga, blir det ofta knapphändigt ur ett rapporteringsperspektiv.     

De tydligaste rapporterna redovisar infasningsbestämmelserna samlat redan under allmänna upplysningar, gärna i tabellform, så att läsaren direkt förstår vad som täcks och vad som utelämnats. Var i rapporten detta görs varierar dock. ICA Gruppen har en tydlig tabell som inkluderats under BP-2 i de allmänna upplysningarna som innefattar samtliga upplysningskrav som de tillämpat infasningsbestämmelserna för. SBAB redovisar infasningsbestämmelserna under BP-2 i de allmänna upplysningarna i löpande text, medan Axfood väljer punktlisteformat på samma ställe. Equinor sticker ut med en helsidetabell i slutet av hållbarhetsrapporten som samlar samtliga infasningsbestämmelser med beskrivningar, och hänvisar till den från IRO-2 under allmänna upplysningar. Metoden gör det enkelt för läsaren att få en samlad bild. 

Vilken metod som passar bäst beror på hur omfattande infasningen är, där ett bolag som fasar in ett fåtal upplysningskrav kan hantera det med en kort löptext, medan ett bolag som fasar in merparten av kraven gör läsaren en tjänst med en samlad tabell. 

Prioritera läsbarhet

Läsbarhet är ett område där skillnaderna mellan rapporterna är tydliga. Många rapporter är omfattande med liten textstorlek, små rubriker och få visuella element, vilket gör det svårt att ta till sig informationen trots att innehållet i sig kan vara välstrukturerat och genomarbetat. Bristen på tydliga ESRS-koder försvårar navigationen ytterligare. Bolag som använder stående format har dessutom en särskild utmaning, där formatet ger mindre utrymme för luftig layout och visuella avbrott.

De bolag som sticker ut är de som aktivt arbetat med att göra rapporten mer tillgänglig. Vattenfall underlättar exempelvis läsbarheten genom att presentera en extra innehållsförteckning under varje ämne, vilket gör det enkelt att navigera även i en lång rapport. SEB har konsekvent använt ESRS-kod tillsammans med ämnets namn som rubrik, vilket gör rapporten både mer sökbar och enklare att navigera i. 

En väldesignad rapport är dock bara halva arbetet. Minst lika viktigt är hur innehållet faktiskt kommuniceras. I de tydligaste rapporterna presenteras den dubbla väsentlighetsanalysen inte bara som en tabell att bocka av, utan som en faktisk förklaring av hur bolaget resonerar om sina IRO:er och varför just dessa frågor är väsentliga för företaget. SEB är återigen ett bra exempel på ett bolag som lyckas med detta. I beskrivningen av företagets DMA-process förklarar man hur analysen av IRO:er i värdekedjan utgår direkt från kärnverksamheten, vilket gör att den dubbla väsentlighetsanalysen känns som en naturlig del av hur SEB förstår sin egen roll och inverkan snarare än ett fristående compliance-dokument. 

I andra rapporter är upplevelsen en annan. Texten är korrekt men känns distanserad, mer som ett juridiskt dokument än en rapport som vill förmedla sitt faktiska hållbarhetsarbete. Formuleringar som “ambitionen är att”, “vi arbetar mot” eller “planeras att genomföras” utan tidshorisont eller konkreta åtgärder är vanliga. De signalerar aktivitet utan att egentligen säga något konkret. Axfood går i motsatt riktning och är ett exempel på hur transparent målkommunikation kan se ut. Bolaget redovisar öppet när mål inte nåtts och förklarar varför. Det är en påminnelse om att en hållbarhetsrapport inte behöver vara en ensidig framgångsberättelse för att vara trovärdig.  

Välj tabeller framför löpande text

En tydlig förflyttning i årets rapporter är att fler bolag har gått från att beskriva policyer och intressentdialog i löpande text till att presentera dem i tabellformat, eller både och. Det gör informationen mer överskådlig och hjälper läsaren att snabbt få en överblick över vilka policyer som finns, vad de täcker och hur de kopplas till de väsentliga ämnena. 

För policyer syns förflyttningen hos bland annat Lindex, Equinor och Swedbank, som alla lagt till policytabeller i årets rapporter. Tabellernas kvalitet varierar dock. Det förekommer att tabeller listar en policys namn och relevans för varje ämnesområde, men inte vad policyn faktiskt innehåller. En bra policytabell bör ge läsaren tillräcklig information för att förstå scopet, inte enbart bekräfta att en policy finns. 
 
För intressentdialogen ser vi samma rörelse mot tabellformat, men djupet varierar. Norsk Hydro listar sina intressenter och beskriver engagemanget i löpande text, medan Swedbank även har inkluderat en tabell för att presentera sina intressentdialoger. IF sticker ut genom att ha gått från att beskriva exempel på diskussionspunkter till att mer utförligt beskriva intressenternas perspektiv på strategi och affärsmodell. Vestas är ett annat exempel på bolag som kopplar sina intressenter till strategi och affärsmodell. De tydligaste rapporterna, som Tele2, Hexagon Composites och Novo Nordisk, beskriver i tabellform hur dialog med företagens intressentgrupper genomförs, vad syftet är och ger konkreta exempel på resultat. 

Samtidigt som tabeller vinner mark för policyer och intressentdialoger går utvecklingen åt andra hållet för den dubbla väsentlighetsanalysen. Flera bolag har tagit bort matrisen och beskriver numera DMA:n i löpande text. Vestas beskriver först övergripande hur DMA-processen genomförts, för att sedan under varje ämne bryta ned hur just det ämnets IRO:er identifierats och bedömts. Det gör att läsaren får både en helhetsbild och vidare fördjupning. Även SEB visar att löpande text kan räcka långt, så länge beskrivningen förankrar väsentlighetsanalysen i kärnverksamheten snarare än beskriver en generisk process. Ørsted, Assa Abloy och Vattenfall är några av de bolag som fortfarande använder sig av matris. 

Båda tillvägagångssätten har sina fördelar. En matris ger läsaren en snabb visuell överblick över hur bolaget värderar olika ämnen i förhållande till varandra. Löpande text ger å andra sidan mer utrymme att förklara resonemangen bakom bedömningarna och kan göra det lättare att förstå nyanser som en matris inte fångar. Utmaningen med enbart löpande text är att det ställer höga krav på läsaren att bilda en helhetsbild, medan en matris riskerar att bli mer som en tabell att bocka av snarare än en förklaring till hur bolaget faktiskt ser på frågorna. Den mest informativa lösningen kombinerar ofta de två: en matris som ger överblick och löpande text som förklarar logiken bakom. 

Värt att notera är också att vissa tabeller enligt ESRS, så som exempelvis E1-6 och S1-6, har ett fastställt format som rapporterande bolag är skyldiga att följa. Formatet är reglerat i tillämpningskraven just för att möjliggöra jämförbarhet. När alla rapporter presenterar samma data i samma struktur blir det enklare för läsaren att snabbt hitta och jämföra information, vilket är en del av grundtanken med ESRS.  

Sammanfattning över bästa praxis: 

Årets analys av CSRD-rapporter visar att de nordiska storbolagen fortsätter att mogna, men att utvecklingen är ojämn och fortsatta skiljaktigheter förekommer. Bolag som rapporterar för andra året har blivit bättre på struktur och terminologi, men det betyder inte alltid att rapporten blivit lättare att läsa eller mer informativ. Stora utmaningar kvarstår: IRO:erna namnges inte konsekvent och kopplingen till policyer, åtgärder och mål brister i många rapporter. Infasningsbestämmelserna kommuniceras ofta otydligt och många rapporter är fortfarande svårlästa, omfattande och svåra att ta till sig. Samtidigt syns tydliga framsteg där fler bolag använder tabeller till sin fördel i rapporteringen. Presentationen av policyer och intressentdialoger är bra exempel på detta. Slutligen får design allt mer uppmärksamhet och några rapporter sticker ut som välstrukturerade och kommunikativa. 

Nedan sammanfattar vi några bästa praxis från vår analys:

• Namnge era IRO:er och återkoppla konsekvent till dem under respektive ämne, med tydlig koppling till policyer, åtgärder och mål
• Redovisa infasningsbestämmelserna tidigt och samlat, gärna i tabellformat
• Prioritera läsbarhet och tydlig kommunikation
• Använd tabeller eller punktlistor för policyer och intressentdialoger, och se till att de ger tillräcklig information   

Årets rapporter påminner också om att mognad inte alltid syns i sidantal. Bolag som Ørsted, Assa Abloy och Vestas har visat att det går att leverera en komplett och regelrätt hållbarhetsrapport på under 70 sidor. Det de har gemensamt är ett konsekvent filter: varje frivillig upplysning har utmanats med frågan om den faktiskt tillför något för läsaren. Upprepningar har tagits bort och istället används korsreferenser, och fokus har förflyttats från narrativt tunga beskrivningar mot mätetal, mål och konkreta belägg.

Det tyder på en annan ambition än att bocka av krav. Det handlar om att behandla hållbarhetsrapporten som ett kommunikationsdokument som speglar bolagets strategi och skapar värde för investerare och andra beslutsfattare, snarare än ett renodlat compliancedokument. Inför nästa rapporteringscykel är frågan värd att ställa: hur lång behöver er rapport egentligen vara, och vilket syfte har varje sida? 

Omnibus-ändringarna – vad händer nu?

Inför räkenskapsåret 2026 uppstår frågan om hur många företag som kommer att välja att tillämpa de förenklade standarderna, de så kallade Omnibus-ändringarna, som ännu inte trätt i kraft i svensk lag, eller om majoriteten väljer att kvarstå vid de nuvarande, mer omfattande kraven. Den 17 april presenterade regeringens utredning sitt betänkande (SOU 2026:27) med förslag om lättnader i kraven på hållbarhetsrapportering. Enligt förslaget omfattas företag med mer än 1000 anställda och en nettoomsättning över 4,9 miljarder kronor. Bolag med 500-1000 anställda som rapporterade för räkenskapsåret 2025 föreslås inte längre vara rapporteringsskyldiga från 2026.

Förslaget är på remiss till 21 augusti, därefter avgör den återstående lagstiftningsprocessen om reglerna hinner träda i kraft i tid för årsredovisningarna 2026. En proposition väntas behandlas av Riksdagen under hösten med ett möjligt beslut i december. Processen kring förenklade ESRS-standarder och frivilliga standarder pågår parallellt på EU-nivå. Båda förväntas bli tillämpliga från räkenskapsåret 2027, med bedömd möjlighet till tidig tillämpning redan för 2026. Läs mer här om lättnader i kraven på hållbarhetsrapportering.

AVA Corporate Communications är en ledande byrå inom finansiell kommunikation, IR och hållbarhetsrapportering. Vi hjälper börsnoterade företag att navigera komplexa regelverk som CSRD och Omnibus, från strategiskt ramverk och dubbla väsentlighetsanalyser till strukturering, innehållsproduktion, design och produktion av kompletta hållbarhetsrapporter. Kontakta oss för att diskutera hur vi kan stötta er på vägen mot en framgångsrik hållbarhetsrapportering. 

Bolag som inkluderats i analysen: Assa Abloy, Atlas Copco, Axfood, Billerud, Equinor, Ericsson, Fagerhult, Hexagon Composites, Ica Gruppen, IF, Lindex, Länsförsäkringar, NetCompany, Nobia, Norsk Hydro, Novo Nordisk, Saab, SBAB, SEB, Swedbank, Tele2, Telia, Vattenfall, Vestas, Ørsted

¹ Infasning är de upplysningskrav som tillåts att införas gradvis. Läs mer om infasningsbestämmelserna här.